Jag gick in på denna bloggen nu, alldeles nyss.
Och jag läste det förra inlägget.
Jag kan meddela att jag ska se Håkan två gånger detta året. Jag ska till Way Out West. Det finns inget som kan beskriva min lycka över det.

En sak har jag kommit på. Alltid när jag uppdaterar här, så lyssnar jag på Sigur Rós. Eller någon som har med dem att göra. Som Jónsi till exempel. Konstigt.

Det är ljus ute.
Jag lyssnar på Håkan. Finaste Håkan Hellström.
Jag skulle vilja säga att det inte finns någon bättre än honom. Men det gör det faktiskt.

Jag sitter i Bara korta jeansshorts och linne. Det är varmt.
Håkan ska till Way out West, det ska inte jag.
Men i Lund, då så.