Trött, vakna tidigt, bli glad över mini pcn som stod på skrivbordet, äta frukost, lyssna på Jens Lekman, gilla på facebook, mysa, surfa, läsa läxa, dricka té med honung, underhålla öronen med fin musik, tänka tillbaka på gårdagen och alla dagar innan det, njuta av att för första gången faktiskt längta till skolan trots att det är söndag, titta i gamla fotoalbum, längta till den 13 oktober, 20 och 27 november, fotografera i makro, filma, sova.
Det är vad min söndag kommer att bestå av.

Jag gick in på denna bloggen nu, alldeles nyss.
Och jag läste det förra inlägget.
Jag kan meddela att jag ska se Håkan två gånger detta året. Jag ska till Way Out West. Det finns inget som kan beskriva min lycka över det.

En sak har jag kommit på. Alltid när jag uppdaterar här, så lyssnar jag på Sigur Rós. Eller någon som har med dem att göra. Som Jónsi till exempel. Konstigt.

Det är ljus ute.
Jag lyssnar på Håkan. Finaste Håkan Hellström.
Jag skulle vilja säga att det inte finns någon bättre än honom. Men det gör det faktiskt.

Jag sitter i Bara korta jeansshorts och linne. Det är varmt.
Håkan ska till Way out West, det ska inte jag.
Men i Lund, då så.

Jag har nyss blivit ganska besatt av Sigur Rós. Jag ska lyssna på dem ända till imorgon när jag vaknar. Tänk, att somna in och sedan vakna upp pigg och glad, till Jonsis underbara röst. Jag får nästan rysningar bara av att tänka på det.
Mmm.

Jag hade tänkt att använda denna kväll till att blogga på denna realtivt nya bloggen som ännu står ouppdaterad.
Kvällen till ära sitter jag och lyssnar på Sigur Rós. En lista som jag hittade på en ännu hemlig adress. Jag längtar till imorgon, för att kunna springa ut till brevlådan och titta om det efterlängtade paketet har kommit. Och antingen springa in av glädje för att öppna det eller gå med tunga steg tillbaka till ytterdörren.

På torsdag åker jag till Polen. Flyr landet. Tar halva släckten med mig. Mammas sida. Jag återkommer till Sverige på söndag kväll.